Tänkte skriva lite om sockerberoende. Det är ett jättestort ämne och jag kan omöjligt belysa allt här i ett inlägg men tänkte dra grunderna och egna erfarenheter och åsikter.
Vad är sockerberoende? Ja det finns väldigt mycket som tyder på att det är samma mekanismer som alkoholberoende tex. Det är alltså en kemisk belöning i hjärnan som utsöndras varje gång man äter socker/kolhydrater. Precis som med andra beroenden
så kommer man att behöva höja dosen eller höja antalet intag av det man drogar successivt för att få samma kick.
Hur känns det då? Alltså när är man sockerberoende? Jag tror och anser att det är man när man har ett starkt sötsug och en tanke om att "jag måste äta något sött annars går jag under" flera gånger om dagen. Alltså när tanken på mat och därmed socker stör
sinnet hela tiden. När man börjar planera hur man ska få tag i socker, när man får äta nästa gång och när man helat vill smyga med det. När man helt enkelt är slav under maten/sockret. Jag skriver mat eftersom snabba kolhydrater i form av pasta, pizza,
bröd, ris och potatis tex ger samma kick som rent socker.
Många triggar även på mjölk och det kan bero dels på mjölksockret (laktos) men även pga att mjölken innehåller casomorphin som är en opiodpeptid och fäster på opiodreceptorer i nervsystemet och ger ett beroende, en viss smärtlindring och en belöning likt
morfin. Dessa opoidpeptider bildas ur icke nedbrutet protein alltså mjölkproteinet kasein. Det är det många som har svårt att bryta ner mjölkprotein trots att de inte är direkt allergiska. Samma finns i vete och heter då glutenexorfin, gliadorfin
eller gluteomorfin.
Varför ska man bryta sitt sockerberoende då? Ja det finns ju ingen som tvingar en till det men det är en bättre känsla att vara fri i hjärnan än att vara slav under en drog.
Av hälsoskäl finns några skäl och det är, anser jag, att socker är inflammatoriskt och den största markören för många välfärdssjukdomar som exempelvis hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes, värk, hormonella störningar och fettlever tex.
Jag struntar i vikten, man får se ut hur man vill så länge man mår bra. Men är man ständigt trött, växlar enormt i humör, har ont i kroppen utan anledning, har hudproblem eller problem med magen (det är inte normalt att bli uppblåst i magen efter varje
måltid tex) så skulle jag anse att det finns mycket att göra för att må bättre kopplat till kosten.
Är man dessutom sockerberoende på det så ser jag det som ett skäl att ta tag i det problemet av hälsoskäl.
Men som med andra beroenden så vill den som är beroende försvara sin drog med näbbar och klor. Som anhörig eller vän kan du sällan/aldrig säga "du bör nog ta tag i sockerberoende". Personen kommer försvara sitt socker tro mig. Jag ser det överallt. Det
verkar som att alternativet anses vara bantning och svält kopplat till utseendeideal. Att sluta med socker innebär inte att man måste svälta sig i stället. Man måste inte heller banta eller ens försöka gå ner i vikt. Man kan sluta med socker
ändå! För hjärnans och kroppens skull.
Hur gör man då? Det är inte bara att sluta om man är beroende på riktigt nämligen. Man behöver hjälp! Och stöd! Och en plan. Och motivation. Annars går det inte. Socker har lika stark eller starkare inverkan på hjärnan än vad morfin har. Och det är också socialt
accepterat vilket gör det hela mycket mer jobbigt! "Alla" äter ju socker, varför får inte jag. Att tycka synd om sig själv ingår i beroendebilden. En beroendehjärna har oftast en rad andra kognitiva bekymmer kopplat till beroendet. Sunda
relationer tex.
Ett första steg iaf är att be om hjälp. Att erkänna sitt beroende och få stöd i det. Att lägga upp en hållbar plan med någon man litar på.
Under vägens gång måste man också tillåta sig själv att misslyckas. Och att bli stark i att man kommer klara det så småningom med hjälp, stöd och rätt verktyg.
Steg 2 är kunskap. Ju mer man vet och läser på desto mer kan man vara lugn i att beteendendena har en orsak och fysiologisk förklaring. Kan vi motivera oss logiskt så är det lättare att hålla motivationen kvar.
Steg 3 är att börja bryta vanor. Lära om hjärnan. Vi är vanedjur tyvärr. Det är bra i bland men i dessa fall ställer det till det. Matschema är bra att lägga upp. Inte hur mycket man får äta utan mest var, när och vad. Undvik förbud. Tänk i stället
"jag får äta klockan 17" istället för "jag får inte äta klockan 13, 14, 15 och 16).
Tänk också "jag får äta den här chokladbiten men inte i dag" men i morgon går bra. Nästa dag gör du samma "jag får äta den här chokladbiten men inte idag". Det är då inget förbud och då mer okej att klara av.
Vad dämpar sötsug?
- Tråkigt men.. en sockerfri kost. Gå inte i fällan att ersätta socker med sötningsmedel. Det triggar fortfarande beroendet även om det inte höjer blodsockret. En del klarar ersättningsprodukter typ stevia någon gång i bland men för en beroendehjärna
är "någon gång ibland" svårt att förhålla sig till och då får man ha nolltolerans även på sötningsmedel.
-Fett dämpar sötsug. Fett ger nämligen mättnadskänsla och det i sin tur minskar lusten är äta i tid och otid.
- Vatten. Sötsug är ibland en dold signal för törst.
- Näringstillskott i form av mineraler och vitaminer. Näringsbrist ger sug efter allt möjligt i jakt på att få i sig näring. Tyvärr tolkas det ofta som sötsug av en som är sockerberoende. Bra grundtillskott är höga doser av d-vitamin, magnesium och
msm.
- Rätt andning. Andas man bakvänt så lider man brist på syre och då blir man trött och då behöver kroppen energi och då drabbas man av sötsug.
Behöver vi socker? Svar nej! En del tål det bättre än andra men vi behöver det inte. Kroppen kan tillverka den lilla mängd glukos som kroppen behöver själv. Det kallas glukoneogenes. https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Glukoneogenes
Vi behöver energi absolut. Men vi har två källor att välja mellan. Fett eller kolhydrater. Fett är bättre! Fett behövs i kroppen väldigt mycket mer än kolhydrater. Fett ger inte heller sötsug så länge det inte kombinerad med kolhydrater. Fett ger lång
mättnadskänsla. Fett behövs för korrekt funktion för nerver, signalsubstanser och hormoner bl.a.
Det finns givetvis de som hävdar att sockerberoende inte finns. För att det saknas studier på människor och att studier på djur inte kan överföras på människor. Varför provar vi då mediciner på djur om resultaten på djur ändå inte kan överföras till människor?
Nej jag tror mest det handlar om en ovilja att blanda in kost och kostbehandling i läkarvetenskapen och framförallt att börja konkurrera med läkemedel. Vad skulle hända med all försäljning av diabetesmedicin om folk plötlisgt tog tag i sitt sockermissbruk.
Katastrof.. tänk också om alla började må bättre i psyket när de började äta artegen föda som inte påverkar hjärnan negativt. Risken finns ju då att försäljningen av psykofarmaka skulle minska. Katastrof det me.. 🙄
Sockerberoende finns. Men just nu anses det bra för fortsatt läkemedelsförsäljning om folk är fortsatt ohälsosamma och beroende och behöver mediciner!
Det var några tankar, åsikter, tips och strategier.
Det finns bra kurser att gå. Arteget i Malmö håller i dem samt "Lchf-ingenjören" My Westerdahl här i Göteborg likaså.
Bitten Jonssons bok "Sockerbomben 3.0" är att rekommendera i läsningsväg! Hon är expert på beroende!! Jag har den om någon vill låna.
Kommentera